En kvinna skadades lindrigt vid en trafikolycka i Hudiksvall, på söndag kväll. Olyckan inträffade i korsningen Kungsgatan och Norra Kyrkoesplanaden, där en man stannat vid trafikljusen.
Föraren hade kört söderut på Kungsgatan, och när han sedan svängde in på Norra Kyrkoesplanaden upptäckte han att en kvinna var på väg att passera övergångsstället. Bilföraren hann inte stanna, utan körde på kvinnan, som enligt Hudiksvallspolisen ådrog sig lindriga skador.
Det känns i hjärtat när jag ser den här texten och bilden. Att hon inte blev allvarligt skadad är ett mirakel. Det är helt sjukt att hon blev mer skadad än vad hon blev av den här olyckan. Lyktorna på blev förstörda, hon åkte på huven ett antal meter innan föraren fick stopp på bilden. Ett vittne till olyckan trodde inte hon skulle överleva smällen. Så det är helt otroligt att hon klarade sig så bra.
Det var min älskade mamma som blev påkörd, så i dag har tankarna till och från handlat om det här, har haft andra bekymmer idag också, inte bara bilen utan annat också.
En sak som för mig är ganska nytt, eller kanske helt nytt, är att jag tänkte på han som körde bil. Hur han har det osv. Ingen harm eller ilska alls. För mig är det stort. Blev förvånad över att jag inte en enda gång har tänkt att jag skulle vilja slå sönder karln. Vilket hade varit en mer normal tanke för mig.
Man slutar aldrig att förvåna sig själv…
Men herre gud!
Lilla, söta mamma…hon hade änglavakt, tro mig!
Krama om henne massor, massor från mig.
Att läsa detta inlägg värmer mitt hjärta. Kroppen ömmar och visst känns det att jag blivit påkörd – MEN- som Tony Irving säger, jag lever.
Att sedan läsa detta fina inlägg från dig gör att det är värt den kroppsliga smärtan.
Tankarna går till den man som körde bilen, har hälsat till honom att det är OK via hans arbetsgivare som kom med en vacker blombukett. Fint gjort.
Att sedan höra att du inte känner något agg till honom utan bara är glad att jag lever känns som att få ytterligare en bukett med vackra blommor.
Tack för dig och tack för att jag lever.
Kramar från mamma.
Så fruktansvärt, men så underbart att hon mår bra.
Verkligen bussigt av verkstaden.
Ha det fint!
Väldigt stort av dig, det väl spontana tanken som avslöjar vad vi bär med oss i grunden… Och att inte känna harm utan medkänsla för mannen som körde bilen visar ett Rent Hjärta! Skönt att Mamsen klarade sig så bra också =)