Åldersnoja = sur och bitter

Har idag pratat med en person, som har lite åldersnoja. Personoen ifråga är inte bara bekymrad över att hon har blivit äldre och “lite lös i hullet” som hon uttrycker det. Utan hon är också bekymrad över att hon inte är på den plats i livet som hon trodde när hon var tjugo år.

Vad säger man till en sådan person? Ska man vara ä rlig eller ska man dalta med? Jag menar, hämta plånboken, kolla på körkort, är det du på bilden?

Ja, klart som fan att det är du på bilden, inse att du är precis så gammal. “lite lös i hullet”, knappast, du är fetar nu än du någon sin har varit, brösten har ramlat ner en vånning, röven är inte hård som ett bowlingklot längre. Och det spelar ingen roll hur många spinning pass du gör så kommer inte brösten att klättra upp dit där dom satt när du var tonåring. Det är bara inse att den tiden är förbi. Vill du ha upp brösten så är det opperation som gäller. Du kommer aldrig få en tonårings kropp igen, för du kommer aldrig bli en tonåring igen.

Gör något vettigt av tiden istället. Gå på bio, gör den där resan du har pratat om i tio år. Men sluta dröm om en annan kropp. Acceptera att du är du. Skit i alla retuscherad kvinnor som finns olika tidningar. Jag tittar inte efter dom och inte så många andra killar som jag känner heller. Det är annat som drar våra blickar till sig.

Att vara rädd för att bli gammal är inte ett problem. Ett problem är när du får punktering på bilen, och det löser man enkelt. Att vara rädd för att bli gammal är ju snudd på korkat. Jag menar, tro du att du kan sätta dig över tiden? Tiden går och åren med den oavsett vad du vill. Det kanske är dags att göra något av tiden iställe för att försöka få mig att ljuga om att du är fin osv.