Funderar på varför det är så många som ska fira olika typer av årsdagar. Jag förstår att barn tycker det är kul att fira sina födelsedagar, presenter och kalas. Men sedan när man blir vuxen då ska ta mig f*n allt firas.
Årsdagen på hur länge man har varit tillsammans, födelsedagar, årsdagar på hur länge man har varit nykter/drogfri, bröllopsdagar. Jag förstår inte varför just dom dagarna ska vara så viktiga. Är inte de andra dagarna viktiga? Räcker det med en dag varje år?
Sedan finns det en massa årsdagar där folk känner sorg. Årsdagar då barn, föräldrar, vänner, arbetskamrater lämnade jordelivet. Varför i hela…ska man komma ihåg någon med sorg? Varför kan man inte ha en fest istället (om man nu ska ha någon speciell dag). En fest där man minns allt det roliga och positiva som man har fått med personen.
Det tog mig 33 år innan jag gjorde något på min födelsedag som jag minns som något roligt. Det beror så klart mycket på mig själv. Det beror på att det var första gången som jag “vågade” säga att det här vill jag, och det här ska jag göra. Jag gjorde helt enkelt något som jag själv ville, istället för att få över massa folk på fika. Måste bli bättre på att göra saker som jag vill, utan att tänka på vad andra tycker. Skapligt sidospår det här blev men vad gör det…
